Har en tid gått och funderat på en sak. Ni vet såna par som blivit tillsammans när de är 16 eller 17 och hållit ihop enda sen dess. Jag och mina kompisar snackade lite om hur det är. 

Man skulle ju kunna tänka sig att de tröttnar på varandra eftersom det varit tillsammans sen de va ganska unga. Mina kompisar tyckte att det är lite tråkigt att vara tillsammans med "bara" en person under hela sitt liv. Att man aldrig får erfarenhet av någon annan, man får inte reda på vad man går "miste" om, man vet inte om något annat "än de vanliga" som man får ut av de förhållande. Jag förstår vad det menar, men vad är det för idé att göra saker med en person man inte tycker om? 

Jag tycker egentligen det är ganska gulligt att vara med en person hela sitt liv. Man älskar den personen man är tillsammans med och allting är perfekt. Varför skulle man då vilja något annat? Jaa, jag vet, det skulle alltid vara frestande att prova något nytt, men jag kan nästan lova att det är ingenting jämfört med den du älskar. 

Eller vad tycker ni? Har jag helt fel?